Emenita

Vi var framme i synderbyn ca 19:30. Jag trode inte dom kunde ta emot mig tidigare för jag fick tid klockan 21:00 men när vi kom dit så sa dom att det är bra att vi kom tidigare att det inte skulle spela någon roll fast vi kom tidigare. Sköterskan började med att stoppa 2 band runt min mage (kurva över magen eller vad det kallades), ena bandet kollar om och när jag får sammandragningar och det andra var hjärtljuden. Fick sitta 1 timme och lyssna på dom underbara hjärtslagen. Sköterskan hete berit och hon var hur snäll som hälst. Dom bjöd pappa på kaffe undertiden vi satt inne där i rummet och väntade den dära timmen. Dom ville att jag skulle sitta en timme för att se hur hjärtslagen slår. Sen såg berit att jag hade fått sammandragningar för hon sa till mig: känner du att du har sammandragningar. Det kom som en chock. Jag sa nej och så visade hon hur mycket och när jag får sammandragningar, plus att man kunde se när och hur mycket barnet sparkar. Jag satt från 19:56 till 20:04 med banden runt magen och allt såg jätte fint och bra ut sa berit och så skulle läkaren sen ta över.

Hon var lika snäll men jag minns inte bara vad hon hete. Nåja, Men läkaren ville göra sen ett ultraljud för att kolla extra noga på barnet och så sa hon till pappa att han får följa med in så han får se vilken stolt morfar han ska bli. HAHA.. Dock skrämde läkaren upp pappa lite när hon sa att det är både plus och minus nu för mig att ho vet inte när det kommer ske. Det kan ske när som hälst men änn sålänge var det lungt när hon kollade på barnet med ultraljudet. Kan säga att pappa var dock närvös men han tog det ändå lungt. Fick en bild på min lilla underbara charlie eller benjamin i magen.. Dock var det svårt att fota men jag visste inte ens om att hon tog ett foto. Pappa gick ut sen för att dricka kaffe så låg ju jag kvar för läkaren mätte barnet och gjorde alla andra undersökningar . Allt var bra och stämde precis. Hon visste inte när det här ska ske för att vi vet inte egentligen vilken vecka jag är i. Enligt synderbyn är jag i vecka 40 och här i happis säger dom att jag är i vecka 39. Dom vet för att vi fick veta att jag var gravid så sent, jag var i vecka 26 då vi fick veta eller jag och micke visste att jag var gravid några veckor före men vi vågade inte säga till någon eller så. Allt kom som en chock för oss båda.
Micke var inte med på synderbyn, och många killar har svårt för att fa när något sånt här händer men jag hoppas allt kommer gå bra. Micke säger att jag inte behöver vara orolig... Jag bara hoppas att han är hemma när allt ska ske. Men allt var bra och allt stämde med barnet. Det tog 2 timmar kanske vart lite över 2 timmar innan vi var klara på synderbyn och jag vart lättnad av att allt är bra. Jag och pappa åkte till tojan och så tänkte jag ringa till micke direkt jag kom till tojan. vi hinner vi bara in i hallen hos tojan så ringde pappas mobil och det var mickes pappa. Jag pratade med honom och han sa att dom var på synderbyn att mamma hade ringt och sagt att jag är på synderbyn och föder fast pappa hade pratat med mamma att allt var bra med hjärtslagen och allt läkaren hade sagt.. Det vart som en krock där men det årdnade sig.. Men hade det varit något alvarligt så kanske jag just nu skulle haft barn men det blir att vänta ett tag till.

Nu sitter jag hemma och ska vila.. Har sovit dåligt inatt och vaknade 5 idag av att amandra ropar " NEJ MAMMA"  och pappa vaknade väl också vid 5 tiden idag. HAHA.. Då var det bara att stiga upp.. :) Att sova en natt hos tojan kan vara jobbigt men jag ska inte klaga.  Jag längtar bra tills jag har bejbisen i min famn. =)

NU vila!!! Hej då

Bilden på bejbisen kommer in senare idag ;D