Om 30/3-09
Tänkte berätta lite om hur det gick innan wlliam kom :)
Söndag den 29/3 tog jag och pappa 16:00 bussen mot luleå för att sova hos min syster yster tojan och johan. Kommer inte ihåg vilken tid vi var framme i luleå nåväl så kom tojan och hämtade oss från buss stationen. När vi kom till Tojan så satt vi och pratade och Ja jag var närvös inför måndagen! Jag kunde inte somna allt under natten kanske sov ca 2 timmar bara om ens de. vaknade hela tiden och låg vaken.. Hahah!
Sen på måndag klockan 05:30 ringde klockan och jag gick in i duschen. Tojan, johan och amanda sov. Pappa gick ner medans han väntade. Dock tyckte jag tiden gick fort, vid 06:00 kom taxin och hämtade oss då man skulle bege sig mot synderbyn. Kunde man vara mer närvös och rädd ;D Nåväl, jag försökte att tänka på något helt annat men det gick ju inte. När vi var framme var klockan ca 06:30 och det var en kvart kvar till jag skulle vara där på förlossnings avdelningen men det gjorde inget att jag var tidigare sa dom. Jag fick ett rum och ett par jätte fina kläder. 06:45 kom 2 sköterskor och skulle stoppa dropp till mig och så fick jag något att dricka som smakade BLÄ! Jag tro aldrig jag har druckit något äkligare men man var tvungen och dricka det före operationen. Fick ligga sen ett bra tag på rummet och bara försöka tadet lungt och slappna av som jag inte kunde.
Läkaren anna kom in vid 08:00 tiden och informerade och pratade lite just innan operationen och så sen fick jag träffa barn morskan margareta som kommer vara med också. Både Anna och margareta berättade om hur många som kommer vara där. Att någon kommer övervaka mig och barnet, sen anna som skulle skulle göra själva operationen, Margareta som skulle vara och ta imot barnet så skulledet finnas några till personer där och hjälpa.
Vid 08:30 var det dags att rullas in i operations salen. Fick en till dropp i andra handen. Där låg man ett tag tills en special läkare som för att ge ryggbedövningen. jag ville inte se sprutan sa jag direkt.! Fick lägga mig på sidan och så stack det till men jag sa inget. Så obehagligt det var! Men jag kände bara när det stack till och sen när han tröck in sprutan. Sen blev hela kroppen varm och donade bort. Special läkaren frågade om jag kände sen något men det gjorde jag inte. Jag kunde bara röra på armarna och huvudet inte något annat. Anna frågade om hon skulle berätta vad dom gör med det fick hon inte bara när william hade kommit ut. 08:40 startades operationen, 08:45 så sa dom till mig snart kommer han. Precis 08:46 så sa dom lyssna nu kom han, du har fått en underbar liten fin son och visade honom till mig. Sen gick barnmorskan ut och pappa var med när barnmorskan margareta kollade igenom william.
Jag visste inte om jag skulle gråta eller skratta men jag var så glad att känslorna kan jag inte beskriva. Har aldrig kännt så som jag kände när jag fick wille och fick se honom. När dom höll på att sy ihop mig fick pappa komma in och han höll i william. Som andra sköterskorna som var där inne och hon som övervakade mig pratade med mig under hela operationen. Pappa satt brevid mig, vid mitt huvud med wille i famnen, william öppnade ögnen efter ett tag. Anna sa till mig: Nu har du fått en och om något år kommer du vältillbaka och får nästa barn. Jag sa: Nej inga fler. Anna sa att det är faktiskt bra att jag är så ung och skaffat barn för då är man inte så gammal när william växer och sen när han flyttar hemmifrån .HAha. Då sa pappa också: Nå nu har ju du tid att skaffa ett helt fotbolls lag! HAHAHA. Då visste jag inte vad jag skulle säga.
09.10 var operationen klar och pappa fick gå ut med wille medans dom skulle fixa allt och överflytta mig till en vanlig säng. Jag skulle lägga mina armar i kors på bröstet och lyfta upp huvudet sen lyfte dom över mig till andra vanliga sägen. Kändes jätte konstigt när man inte hade någom stor mage. Man kändes tom på något sätt. När jag rullades ut från operations salen gav dom william i min famn. Så lite och söt han var. Vägde 4205 g och 51 cm lång.
Dom förde upp mig till bevaknings rummet där jag fick ligga tills jag fått tillbaka känseln. William fick följa med men efter ett tag kom dom och hämnade han. Då jag fick sova. Somnade ganska fort.
Pappa hade gått till BB för att jag hade fått ett eget rum så han hade fört över min väska och williams väska dit. Han kom upp och lämnade nyckeln till mig och så var han inte länge innan han skulle åka in till stan för att ta bussen hem till Happis. Han hade ringt micke och micke skulle komma när jag hade kommit till BB avdelningen. Jag sov hela tiden när jag var på övervaknings rummet men vaknade till när sköterskorna kom och kollade blod tycket. Vid 13:00 tiden fick jag äntligen fara till BB. jag kunde röra på bena och lite på kroppen men det var tungt. Allt hade ju inte kommit tillbaka. När jag kom till BB kommer en sköterska in och presenterar sig och har med wille. Dom gav honom till mig och varenda natt sov han med mig på BB. Jag tyckte hela måndagen hade gått fort för helt plötsligt var det kväll och micke var ju med mig där. Han tyckte om sin son william jätte mycket<3
William är det bästa som hänt mig och ångrar inte att jag har honom fast jag är så ung.
Nu har jag berättat lite om hur allt gick som många har velat veta och frågat mig så mycket om.
30 mars 2009 är bästa dagen i mitt liv <3
Söndag den 29/3 tog jag och pappa 16:00 bussen mot luleå för att sova hos min syster yster tojan och johan. Kommer inte ihåg vilken tid vi var framme i luleå nåväl så kom tojan och hämtade oss från buss stationen. När vi kom till Tojan så satt vi och pratade och Ja jag var närvös inför måndagen! Jag kunde inte somna allt under natten kanske sov ca 2 timmar bara om ens de. vaknade hela tiden och låg vaken.. Hahah!
Sen på måndag klockan 05:30 ringde klockan och jag gick in i duschen. Tojan, johan och amanda sov. Pappa gick ner medans han väntade. Dock tyckte jag tiden gick fort, vid 06:00 kom taxin och hämtade oss då man skulle bege sig mot synderbyn. Kunde man vara mer närvös och rädd ;D Nåväl, jag försökte att tänka på något helt annat men det gick ju inte. När vi var framme var klockan ca 06:30 och det var en kvart kvar till jag skulle vara där på förlossnings avdelningen men det gjorde inget att jag var tidigare sa dom. Jag fick ett rum och ett par jätte fina kläder. 06:45 kom 2 sköterskor och skulle stoppa dropp till mig och så fick jag något att dricka som smakade BLÄ! Jag tro aldrig jag har druckit något äkligare men man var tvungen och dricka det före operationen. Fick ligga sen ett bra tag på rummet och bara försöka tadet lungt och slappna av som jag inte kunde.
Läkaren anna kom in vid 08:00 tiden och informerade och pratade lite just innan operationen och så sen fick jag träffa barn morskan margareta som kommer vara med också. Både Anna och margareta berättade om hur många som kommer vara där. Att någon kommer övervaka mig och barnet, sen anna som skulle skulle göra själva operationen, Margareta som skulle vara och ta imot barnet så skulledet finnas några till personer där och hjälpa.
Vid 08:30 var det dags att rullas in i operations salen. Fick en till dropp i andra handen. Där låg man ett tag tills en special läkare som för att ge ryggbedövningen. jag ville inte se sprutan sa jag direkt.! Fick lägga mig på sidan och så stack det till men jag sa inget. Så obehagligt det var! Men jag kände bara när det stack till och sen när han tröck in sprutan. Sen blev hela kroppen varm och donade bort. Special läkaren frågade om jag kände sen något men det gjorde jag inte. Jag kunde bara röra på armarna och huvudet inte något annat. Anna frågade om hon skulle berätta vad dom gör med det fick hon inte bara när william hade kommit ut. 08:40 startades operationen, 08:45 så sa dom till mig snart kommer han. Precis 08:46 så sa dom lyssna nu kom han, du har fått en underbar liten fin son och visade honom till mig. Sen gick barnmorskan ut och pappa var med när barnmorskan margareta kollade igenom william.
Jag visste inte om jag skulle gråta eller skratta men jag var så glad att känslorna kan jag inte beskriva. Har aldrig kännt så som jag kände när jag fick wille och fick se honom. När dom höll på att sy ihop mig fick pappa komma in och han höll i william. Som andra sköterskorna som var där inne och hon som övervakade mig pratade med mig under hela operationen. Pappa satt brevid mig, vid mitt huvud med wille i famnen, william öppnade ögnen efter ett tag. Anna sa till mig: Nu har du fått en och om något år kommer du vältillbaka och får nästa barn. Jag sa: Nej inga fler. Anna sa att det är faktiskt bra att jag är så ung och skaffat barn för då är man inte så gammal när william växer och sen när han flyttar hemmifrån .HAha. Då sa pappa också: Nå nu har ju du tid att skaffa ett helt fotbolls lag! HAHAHA. Då visste jag inte vad jag skulle säga.
09.10 var operationen klar och pappa fick gå ut med wille medans dom skulle fixa allt och överflytta mig till en vanlig säng. Jag skulle lägga mina armar i kors på bröstet och lyfta upp huvudet sen lyfte dom över mig till andra vanliga sägen. Kändes jätte konstigt när man inte hade någom stor mage. Man kändes tom på något sätt. När jag rullades ut från operations salen gav dom william i min famn. Så lite och söt han var. Vägde 4205 g och 51 cm lång.
Dom förde upp mig till bevaknings rummet där jag fick ligga tills jag fått tillbaka känseln. William fick följa med men efter ett tag kom dom och hämnade han. Då jag fick sova. Somnade ganska fort.
Pappa hade gått till BB för att jag hade fått ett eget rum så han hade fört över min väska och williams väska dit. Han kom upp och lämnade nyckeln till mig och så var han inte länge innan han skulle åka in till stan för att ta bussen hem till Happis. Han hade ringt micke och micke skulle komma när jag hade kommit till BB avdelningen. Jag sov hela tiden när jag var på övervaknings rummet men vaknade till när sköterskorna kom och kollade blod tycket. Vid 13:00 tiden fick jag äntligen fara till BB. jag kunde röra på bena och lite på kroppen men det var tungt. Allt hade ju inte kommit tillbaka. När jag kom till BB kommer en sköterska in och presenterar sig och har med wille. Dom gav honom till mig och varenda natt sov han med mig på BB. Jag tyckte hela måndagen hade gått fort för helt plötsligt var det kväll och micke var ju med mig där. Han tyckte om sin son william jätte mycket<3
William är det bästa som hänt mig och ångrar inte att jag har honom fast jag är så ung.
Nu har jag berättat lite om hur allt gick som många har velat veta och frågat mig så mycket om.
30 mars 2009 är bästa dagen i mitt liv <3
Kommentarer
Postat av: Pattie
åh,kan bara föreställa mig vilkne underbar känsla när du fick honom i din famn för första gången! :)
Postat av: emilia
vad härligt :)
Postat av: Lina
är stolt över dig emma :D
Postat av: annavirrmamma
Det du drack smakar verkligen blä, det håller jag med om. Jag tyckte också det var läskigt när jag blev bedövad och kroppen bara försvann. Roligt att läsa hur ditt snitt gick. Gosa på William från mig och Albin också. Här kommer några ord från min Albin:
bbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbnbb bbbbbbbbbbbbbbbbhghyyyuhjjkllööö.ö---_ghjkl
Trackback
